Har Jesus slutat bry sig?

I mitt liv som pendlande pastorsstudent befinner jag mig på otaliga tåg, bussar, tunnelbanor och inte minst tågstationer. Det som möter mig där är en skrämmande syn. Oftast är jag för trött, för fokuserad på mitt eget för att upptäcka det. Oftast vill jag helst bara sitta tyst i min ensamhet, gärna ha ett par lurar i öronen och dra på min ipod och bara fördjupa mig i all kurslitteratur jag så förtvivlat kämpar för att hinna igenom. Oftast är det så… för om jag ser upp, om jag tittar upp för att faktiskt se verkligheten runt omkring mig, då möter jag något som jag inte riktigt vet hur jag ska hantera.

Jag möter ett Sverige av hemlösa människor, av ensamstående föräldrar, vilsna tonåringar, upptagna politiker, stressade företagare, sjukskrivna och alkoholister. Det är ett land som alltmer går sönder…

Ett land där föräldrar inte längre hinner umgås med sina barn. Senast i veckan hörde jag om att man numera kan betala någon för att komma hem och ta hand om barnens läxläsning, inte ens den tiden hinner man längre ge sina egna barn!

Det är ett land där allt fler ungdomar dricker, där självmordsstatistiken ökar och där hemlöshet blir allt vanligare. Vi talar om Sverige – ett välfärdsland där klasskillnaderna ökar för var dag som går. Där människor stressar sig söndriga och där de hårdast utsatta tvingas sjukskriva sig ännu en tid.

Om jag tittar upp ur min egen instängdhet bara för en liten stund, om jag släpper ögonen från min bok och ser mig omkring, då vet jag inte hur jag ska hantera det. Varför?! Jo, för den kristna identiteten i mig, den kristna människan i mig skriker ut ”GÖR NÅGOT!” Elden som Jesus en gång tänt i mitt hjärta börjar åter brinna och jag hör hur hans röst i mitt huvud säger ”Allt vad ni har gjort för dessa mina minsta, det har ni också gjort för mig.” Som kristen kan jag inte bara blunda för verkligheten!

Men tyvärr är just vi kristna alltför duktiga på att göra så som jag så ofta gör – vi sätter på oss våra hörlurar, spelar våra lovsånger och ser till vårt eget inre…

Att Politik och Religion är något som inte hör ihop är en sak jag ofta får höra, särskilt runt valtider. Att som kristen så är det inte politik jag ska ägna mig åt utan evangelisation, politik är snarast något fult som man inte ska tala högt om. Mitt mål som kristen ska vara att vinna människor för Jesus och inte lägga mig i den politiska debatten. Men jag kan inte låta bli att undra, var det vad Jesus sa?

Sa Jesus till mig att sluta bry mig om mina människor, att sluta ta ansvar för mitt samhälle och bara bry mig om kyrkan? Var det så han sa? NEJ! Jesus säger ”älska era fiender och be för dem som förföljer er” och i liknelsen om den barmhärtige samariern så säger han ”gå du och gör som han!”.

Ett kristet liv handlar om samhällsansvar, det är vad jag hör när jag hör Jesus tala. Det är vad jag läser när jag läser min bibel. Att ta ansvar för sitt land, för sina medmänniskor och att älska sina bröder och systrar så som Jesus älskar dem och att våga säga ifrån när orättvisor råder.

Sverige står nu, efter valet den 19 september, inför en stor utmaning. Vi har fått in ett parti i vår riksdag som tydligt indikerar människors missnöje och det faktum att stora orättvisor faktiskt råder i vårt land, just nu.

Det är dags att vi som Jesu lärjungar börjar leva som just detta – som Jesu lärjungar som vill förmedla Guds kärlek till detta land! Jesus har inte slutat bry sig! Jesus har inte slutat ta ansvar för vårt land, det är jag övertygad om. Jesus har INTE slutat bry sig, men den skrämmande frågan är om vi har det?

Jag tror att alla vi som kallar oss kristna hör Guds röst, som manar oss till att göra något. Det innebär inte att alla ska starta barnhem eller härbärgen, men det innerbär att vi ALLA har ansvar för att göra något. För att på något sätt sprida Jesu kärlek till detta land, för att visa detta samhälle vad en barmhärig samarier i vår tid kan vara. Vad en kristen är, vem Gud är. 

Det är dags att ta nya tag och stå upp för det Sverige vi tror på, för Guds skull!